Tre musiker ur Musica Vitae har valt sina favoriter till konserten.
Här berättar de om tanken bakom sina val.
Anna, Henrik och Vladimir berättar om sina favoritstycken.
Foto Martina Jonsson, Musik i Syd
Vladimir Iourtchik: ”Jag har valt Adagio av Samuel Barber eftersom den är supervacker och känd. Trots detta spelar vi stycket mycket sällan, kanske bara två gånger under mina dryga 30 år i Musica Vitae. Mozarts Divertimento i D-Dur är också min favorit. Den spelar vi ofta, men det är alltid uppfriskande och nyttigt.Som en hälsokur för hela orkestern”
Anna Widlund: ”Jag valde två satser ur Dvor̆áks stråkserenad, dels för att den är väldigt vacker, och för att den väcker fina minnen från när jag spelade den under studietiden på Edsbergs slott. Men jag har bara spelat den en gång i Musica Vitae. Den hör ju till stråkorkesterns absoluta standardrepertoar – vi är ju trots allt Sveriges enda (läs: bästa) renodlade stråkorkester.”
Henrik Gårsjö: ”Som notansvarig i orkestern ingår detektivarbete. Jag har valt musiken av Pamela Harrison, tillägnad hennes lille son, Timothy. Mina svenska kontakter kunde inte hjälpa mig att hitta noterna. Verket hade aldrig spelats i Sverige. En inspelning som gjordes på 70-talet av en orkester från England, fanns inte längre kvar men jag lotsades till en man som kunde hjälpa mig: sonen Timothy! Noterna fanns på hans hemdator. Nu kunde jag sammanställa noterna. Vi tog med oss musiken på turné till bl. a. konserthuset i Stockholm. Där fick berättelsen ett härligt slut – i publiken satt en man, ditrest från England. Gissa vem… Timothy!”